Simply Fluent
Det är lättare att läsa än att lyssna
Du känner igen det. Du kan läsa ett stycke på språket du lär dig, långsamt och med några uppslagna ord här och där, och förstå det mesta. Sedan säger någon samma mening högt och den blir till grötigt oljud. Orden du kände igen på sidan glider förbi örat innan du hinner fånga dem.
Klyftan mellan vad du kan läsa och vad du kan höra kan vara bland det mest frustrerande med att lära sig ett språk. Och det finns en enkel vana precis där: att trycka på play och följa orden med blicken medan en röst läser dem för dig.
Det låter nästan för lätt för att räknas som studier. Men läsning med samtidig uppläsning har studerats i flera år, och resultaten är mer intressanta, och ärligare, än "gör båda så vinner du dubbelt".
Vad är läsning med samtidig uppläsning?
Det betyder precis vad det låter som: du följer en skriven text med blicken medan du hör samma text läsas upp samtidigt. Forskare förkortar det ofta RWL (reading while listening). Det ligger mellan två saker du redan gör var för sig, att läsa tyst och att lyssna utan text, och skillnaderna spelar roll.
När du läser tyst bestämmer du takten. Du kan stanna, backa och dröja kvar vid en svår mening hur länge du vill. När du lyssnar utan text bestämmer den som talar takten, och du hänger antingen med eller tappar tråden. Läsning med samtidig uppläsning ger dig de skrivna orden som ett fäste medan ljudet drar dig framåt i något som liknar naturligt talhastighet.
Huvudsyftet med att följa texten medan du lyssnar är att koppla varje skrivet ord till hur det låter. Tanken bakom varför det kan hjälpa är enkel: du får varje ords skrivna form och talade form i samma stund, så du har en chans att koppla ordbilden på sidan till ljudet.
Hjälper det dig att förstå mer?
Något. De tydligaste vinsterna syns när alternativet är att lyssna helt utan text.
I en studie från 2008 i Reading in a Foreign Language lät Ronan Brown, Rob Waring och Sangrawee Donkaewbua 35 japanska universitetsstudenter möta okända ord på tre sätt: bara läsa, läsa medan de lyssnade och bara lyssna. Att bara lyssna var överlägset svårast. Deltagarna kunde inte styra talhastigheten, och forskarna drog slutsatsen att de sannolikt hade svårt att höra var ett ord slutade och nästa började i det sammanhängande ljudflödet. På ett omedelbart betydelsetest hade gruppen som bara lyssnade lärt sig ungefär 2 procent av målorden, mot omkring 15 till 16 procent för de två sätten som innehöll den skrivna texten. Ingen enda student i studien sa att de föredrog att bara lyssna.
Varför hjälper texten så mycket? Forskarna hänvisar till tidigare arbete om hur den som precis har börjat brukar läsa. Lämnad åt sig själv delar en läsare på lägre nivå ofta upp en mening i små, osammanhängande bitar, och då försvinner betydelsen. När meningen läses upp i hela fraser hålls den ihop, och läsaren uppmuntras att bearbeta språket i meningsfulla enheter i stället för ord för ord. En studie av Anna Chang från 2009 med 84 collegestudenter visade att deltagarna förstod korta berättelser ungefär 10 procent bättre när de läste medan de lyssnade än när de bara lyssnade, och de flesta sa att det gjorde uppgiften lättare att följa och berättelsen roligare.
Den ärliga reservationen: de här vinsterna mäts mot att bara lyssna. Mot tyst läsning fann studierna nedan ingen tydlig fördel: Brown och kollegorna såg liknande ordförrådsresultat för att bara läsa och att läsa medan man lyssnar, och en studie från 2016 med 91 deltagare fann ingen skillnad i förståelse. Om du redan läser ett stycke utan problem kanske ljudet ovanpå inte höjer din förståelse av just det stycket särskilt mycket. Det tydligare resultatet är att läsning med samtidig uppläsning hjälper förståelsen när lyssnandet är den svaga länken.
Vad händer med ditt lyssnande?
Här gör läsning med samtidig uppläsning mest nytta, och det är den vinst som lättast förbises.
Grötproblemet från inledningen har en verklig orsak. Talat språk går fort, och ett ord flyter in i nästa utan de vita mellanrum som finns i tryckt text. För att hänga med måste hjärnan känna igen talade ord nästan direkt, och i början klarar den helt enkelt inte det. Du kan ordet i skrift men ännu inte på gehör, så det flyger förbi utan att någon fångar det.
Läsning med samtidig uppläsning angriper klyftan direkt genom att visa varje ords skrivna och talade form i samma ögonblick. Över många sidor bygger hjärnan upp kopplingen mellan de två, och ord du bara kände på papper börjar kännas igen med örat. I en 26 veckor lång studie som Chang publicerade 2011 förbättrade en liten grupp elever som frivilligt läste medan de lyssnade på ljudböcker sitt resultat på ett diktamenstest, där du skriver ner det du hör i normal hastighet, med mer än 100 procent, och de presterade betydligt bättre än en jämförelsegrupp i en vanlig klass. Deras ordförråd växte också som en bieffekt, med uppskattningsvis 566 ord mot 123 för jämförelsegruppen, trots att ordförrådet aldrig var deras fokus.
Studien var liten, bara sju elever i gruppen som läste medan de lyssnade, och författaren är öppen med att den behöver upprepas i större skala innan någon lutar sig mot de exakta siffrorna. Den stämmer ändå med resultaten från Brown och Chang ovan, där texten gjorde de talade orden lättare att följa. Att para ihop text med ljud ser ut att vara ett lovande sätt att träna örat, eftersom du ser och hör varje ord i samma stund.
Fastnar fler ord?
Läsning med samtidig uppläsning är bra för ordförrådet, men inte uppenbart bättre än att bara läsa.
I studien av Brown, Waring och Donkaewbua fick de som bara läste och de som läste medan de lyssnade liknande ordförrådsresultat. Tre månader senare hade resultaten på flervalstestet knappt sjunkit i någon av grupperna, men på det svårare testet, där deltagarna själva skulle ange betydelsen, mindes de bara ungefär ett av de 28 målorden. Forskarnas slutsats var uppfriskande rak:
Given the almost equal expected learning outcome from each of these modes, it would seem that the selection of preferred input mode should rest with the learner.
Lägg till ljudet om det håller dig engagerad och i rörelse, och hoppa över det om det stör. Ingetdera är fusk.
En röd tråd i studierna är värd att komma ihåg: ord som dyker upp oftare är de som fastnar. Ett ord du möter en gång, hur du än möter det, glider oftast bort. Ett ord du möter tio gånger i en berättelse brukar sätta sig. Det är ett argument mindre för någon enskild teknik och mer för att läsa mycket text som du till stor del kan följa, oavsett om en röst läser med eller inte.
Är det bättre än att bara läsa?
Här är resultatet som håller helhetsbilden ärlig. I en studie från 2016 lät Beth Rogowsky och kollegor 91 personer ta till sig förordet och ett kapitel i en facklitterär bok genom att läsa en e-text, lyssna på ljudboken eller göra båda samtidigt. De fann ingen signifikant skillnad i förståelse, varken direkt eller två veckor senare. Studien handlade inte om att lära sig ett språk, och för deltagarna gjorde sättet ingen mätbar skillnad.
Studierna ovan som fann en fördel för läsning med samtidig uppläsning gjordes med personer som lärde sig ett andraspråk. Läsning med samtidig uppläsning ser alltså mest ut som ett verktyg för den som lär sig. En förklaring är att en inlärares avkodning ännu inte är automatisk. När den väl är det har stödhjulen mindre att tillföra.
Läsning med samtidig uppläsning hjälper därför oftast mest när:
- Du är på lägre eller medelnivå och sammanhängande tal fortfarande känns överväldigande.
- Du ertappar dig med att läsa ord för ord och tappa tråden i meningen.
- Du vill träna lyssnande och läsning samtidigt och tiden är knapp.
Och det spelar mindre roll när du redan är bekväm med texten, eller när ljudet drar din uppmärksamhet från sidan i stället för att leda dig längs den.
Så får du det att fungera
Några saker skiljer läsning med samtidig uppläsning som fungerar från sådan som bara fyller rummet med ljud:
Välj text du till stor del kan följa. Hela metoden förutsätter att du kan hålla ljudet och texten ungefär i takt i huvudet. Om nästan varje ord är okänt blir rösten bara brus. Graderade berättelser och annat material på rätt nivå passar bäst, vilket är ännu en anledning till att graderade läsare förtjänar sin plats i en läsvana.
Låt ljudet bestämma takten, med avsikt. Poängen är att sluta dela upp meningar i bitar. Försök läsa i takt med rösten i stället för att rusa före eller halka efter, och låt den bära dig genom meningarna i hela fraser.
Stanna när du behöver, och fortsätt sedan. Läsning med samtidig uppläsning är inget uthållighetsprov. Pausa vid ett ord du vill slå upp, ta reda på betydelsen och fortsätt. Du behöver inte förstå varje ord, och att försöka göra det är oftast det som får dig att stanna av.
Lyssna så småningom utan texten. De skrivna orden är ett stöd, inte en krycka för alltid. När en berättelse känns bekväm med texten kan du prova att spela upp ett stycke med slutna ögon. Om du kan följa det nu har kopplingen mellan ljud och betydelse satt sig.
Vilket uppläsningsverktyg som helst kan stödja det här. Vissa appar levereras med professionellt inlästa ljudböcker; en läsapp som Simply Fluent tar en annan väg och använder enhetens egna röster för att läsa upp vilken sida som helst, så att du kan följa med, stanna var som helst för att översätta ett ord eller en fras och sedan fortsätta lyssna, både i dina egna importerade böcker och i appens bibliotek. Inspelad uppläsning och enhetens röster har olika för- och nackdelar, men för vanan att läsa medan man lyssnar spelar det bara roll att text och ljud rör sig tillsammans.
Vad du kan förvänta dig
Läsning med samtidig uppläsning gör dig inte flytande på egen hand, och forskningen låtsas inte att den gör det. Det den gör är mindre och mer specifikt: den minskar klyftan mellan språket du kan läsa och språket du kan höra, den hindrar dig som precis har börjat från att hacka sönder meningar i meningslösa bitar, och den tränar örat medan du ändå läser.
Den sista delen är lätt att missa. Tyst läsning tränar mest en färdighet. När du följer ljudet bygger du två samtidigt, i det skede då örat behöver mest hjälp. Tryck på play och håll blicken på orden.
